onsdag 2 december 2015

Dagen då jag förlorade min storebror i chalmers-studentbrand på Guldheden den 4 februari 2012


Det är en kall tidig lördagseftermiddag den 4 februari 2012 då jag befinner mig i föräldrarnas hus på Näset då jag plötsligt bestämmer mig för att gå ut på altanen för att röka en cigarett, efter att ha tagit cirka 2-3 bloss hör jag hur det plötsligt ringer på hemtelefonen. Jag kutar då snabbt in för att hämta den bärbara telefånen och går sedan åter ut på altanen och tar emot samtalet. Det är en av Christians bästa vänner som ringer och berättar att han är ute och promenerar i närheten av Guldheden i Göteborg. Jag hör direkt på hans tonläge att det är nått som inte stämmer, han berättar att det ryker kraftigt i närheten av min brors lägenhet på Doktor Wigardhs gata på Guldheden. Han talar också om att han försökt nå Christian upprepade gånger utan svar, plötsligt är han tvungen att lägga på av någon anledning men ringer snart upp igen, han talar nu om att han står precis utanför lägenhetsbyggnaden som också går under namnet Blåelden. Han berättar nu att det slår ut kraftiga lågor ur en utav lägenheterna längst upp där Christians lägenhet var belägen, röken är så tjock att han inte riktigt ser om det är Christians lägenhet eller om det är hans grannes, men efter att ha närmat sig olycksplatsen ytterligare lite till bekräftar han att det är hans lägenhet de gäller. Jag ringer snabbt upp min pappa som i detta skedet är på väg hem. Efter cirka 5 minuter anländer pappa och jag och mamma hoppar nu snabbt in i pappas bil och åker i hög hastighet mot olycksplatsen, mamma pratar nu i telefon med Christians vän som nu talar om att rökdykarna påträffat en 27 årig man död i hallen. Identiteten är ännu inte fastställd men jag hör hur pappa säger "det kan bara vara han". Redan vid järnbrottsmotet ser vi hur det kraftigt ryker över Guldheden. När vi närmar oss olycksplatsen är det avspärrat redan vid rondellen vid Dr Fries Torg, jag hoppar snabbt ur bilen och springer mot olycksplatsen och ropar "vad är min bror". Jag kollar upp mot lägenheten och ser nu att de brinner så våldsamt att till och med taket fattat eld. En polisman leder mig sedan till ett äldreboende som är beläget tvärs över gatan där en hel folkmassa står och tittar på, vi går in genom dörren en bit in på korridoren och tar sedan vänster upp för en trappa och sedan in på ett rum där en brandman och min mamma och pappa samt en krisgrupp sitter och väntar. Dom försöker lugna ner oss allihopa men stämningen är panikartad och Emelie, min syster är fortfarande inne i stan men är nu också på väg mot olycksplatsen. När min syster anländer blir de totalt kaos alltså och jag känner bara att jag inte orkar sitta där i rummet och lyssna på en krisgrupp, det är inte vad jag vill ha, jag vill ha min bror! när jag är på väg ner för trappan igen möter jag min släkt som då precis anländit. Jag går ner för trappan och går ut och ställer mig utanför byggnaden och kollar upp mot lägenheten med röda ögon och tårarna bara börjar forsa ner från kinden. Efter detta kommer jag inte ihåg så mycket mer. När vi efter några timmar kommit hem till huset igen går jag in på mitt rum och börjar känna en sådan kraftig frustration att jag måste få utlopp för mina känslor, jag sätter mig ner på Facebook och börjar skylla på att rökdykarna helt utan orsak, agerat alldeles för långsamt osv och bara kände att allt var alla andras fel. Strax efteråt ber en av Christians bästa vän som då befinner sig i Stockholmsområdet att ta bort inlägget och försöker lugna ner mig och berättar att det bara är frustration du känner just nu. Nu 2 år efter katastrofen känner jag mig ändå stolt över brandmännen och att dom gjorde allt dom kunnat för att rädda min bror. Jag är stolt över dom idag. Brandmän är oftast väldigt kompetenta personer och bara de att man väljer ett sådant yrke visar ju på hur stor empati man har för personer som befinner sig i en akut nöd. Om du är brandman och var med i räddningsinsatsen på Blåelden den 4 februari 2012 får du gärna höra av dig. Eller om du varit med om en likartad situation och bara behöver någon att prata med så ska jag göra allt för att försöka hjälpa dig så gott det går. Åter igen, tack alla brandmän, poliser och annan personal där ute som jobbade i det intensiva arbetet och räddningsinsatsen på Blåelden för min älskade storebror Christian Rörqvist lördagen den 4 februari 2012.